Sandras bussblogg

Har inte åkt till umeå så mycket på sistone som ni säkert märkt av min inaktivitet här på bloggen. Idag avverkades sista skoldagen i form av tenta som jag och två patrioter till tack och lov fick göra i vår kära hemstad. Ingen bussresa med andra ord och ingen bussresa i sikte! Kanske åker jag någonstans och kommer men något inlägg under sommaren, annars ligger bloggen nere fram till den första september då jag återkommer.

Nu ska jag ut och njuta av sommarlovets första kväll! Ha en supermustig sommar allihop!

Jag har försummat bloggen på sistone. Bussresorna har helt enkelt varit alltför intetsägande för att antingen uppröras eller förtjusas över och jag har inte haft något att skriva. Dessutom har jag haft väldigt fullt upp. I hlegen stiftade jag dock en ny bekantskap, den utsatta var buss nr 31 mot Hemavan.

Hoppade på bussen 13.45 vid NUS. Till min stora glädje fick jag sällskap första timmen av Malin, en annan pedlande klasskompis som åker till Tvärålund. Det var väldigt trevligt att ta del av hennes bussvardag och vidga sina vyer lite. Denna buss bjöd på många nya busserfarenheter. För det första har brutala nivåer fått en helt ny dimension. Man kunde praktiskt taget ligga ned på sätet i denna buss! Jag tog såklart bästa platsen och kunde därför avnjuta denna funktion fullt ut. Nackkudden var i princip överflödig! Något annat som var väldigt uppskattat från min sida, speciellt då jag skulle åka långt, var att denna buss hade sätena utplacerade 3+1 istället för 2+2 som jag är van vid. När de flesta resenärer klivit av i Lycksele kunde man utan att skämmas lägga sig över de tre sätena och sova. Helt bra! För de tredje var chauffören en underbar man som förstod en resenärs behov av att inte bli störd, han yttrade inte ett ord i mikrofonen på hela resan. Att detta höll på att få mig  att kliva av på helt fel ställe får det vara värt, sånt man får ta för god service lixom. I tid var vi också, framme 19.50, efter sex timmar och fem minuter...

Äntligen fredag! Otroligt underbart med en helg, en helt arbetsfri sådan dessutom. Dagen inleddes med en helt vanlig morgonfärd med direktbuss 06.40. Sofie, som åkte med den långsammare bussen, fann det synnerligen rosamt att tracka mig med diverse sms om att hennes buss skulle vara något utöver det vanliga och till och med bättre än den jag valt. Så är själklart inte fallet. Direktbussen är alltid en envåningsbuss och en van bussåkare vet att sätena i dessa går att bränna bak betydligt längre än de i de långsamma tvåvåningbussarna dessutom är luftkvaliteten i tvåvåningarna alltid undermålig vilket innebär att man anländer till Umeå i det närmaste kräksjuk. Hon tycker att jag borde vidga mina vyer, tänka "outside the box" och prova den andra bussen. Detta kan jag meddela att jag sannerligen inte tänker göra. Jag är ledsen Sofie och Tomas, jag har redan gett denna buss sin beskärda del chanser och det blir inga fler om jag inte måste. Ni får fortsätta sitta och svettas i er buss och gå miste om den trevliga gemenskapen på direktbussen.

Hemresan blev ganska trevlig idag, dels för att det gick en direktbuss (dock en tvåvånings) och dels för att det blev en massa knepigt babbel som alltid på fredagar. Det kunde ha blivit en helt klart godkänd resa om vi inte av en slump upptäckt en stor brist och i det närmaste katastrofal detalj på denna buss. Sofie skulle gå på toaletten. Hon gick ned men kom upp några sekunder därefter. Anledningen var att det inte fanns någon låsfunktion på dörren, den gick knappt ens att stänga ordentligt. Jag fick stå vakt utanför. Efter toalettbesöket ansåg vi att det var på sin plats men en närmare inspektion av detta viktiga utrymme. Det visade sig då till vår stora fasa att den trasiga dörren var i gott sällskap. Det saknades papper, fanns inget vatten, ingen tvål, spolfunktionen var obefintlig och golvet var synnerligen ostädat. Vad ska detta betyda? Är det acceptabelt? Absolut inte. Dessutom, förbered er nu kära läsare, fanns en liten "söt" skylt uppsatt på dörren. WC stod det i någon handmålad stil. Gulligt. Om Länstrafiken tror att detta ska kunna väga upp för en funktionsoduglig toalett tror de fel. Fruktansvärt fel.

Idag åkte jag ensam både till och från Umeå. Då jag inte hade något att läsa försökte jag fördriva tiden med att sova och det gick faktiskt utomordentligt. Av förklarliga skäl har jag därför ingenting att berätta från själva bussfärden, däremot visade sig de två chaufförerna jag tilldelats idag var varandras motpoler. Som natt och dag, hund och katt eller mask och liten elak pojke. Ni fattar.

Chaufför 06.40: Lämnar Skellefteå busstation 06.40. Anländer till Samhällsvetarhuset 08.25. Restid: 1h 45 min.

Chaufför 12.05: Lämmnar Samhällsvetarhuset 12.20 (12.05 är alltid försenad) Anländer till Skellefteå Busstation 14.00. Restid: 1 h 40 min.

06.40 är en direktbuss! Den stannar på ett enda ställe efter vägen och kör inte in någonstans. 12.05 är vad alla ovana bussåkare kallar mjölkbussen och tycker att de är jätteroliga. "Äh, det här är mjölkbussen, vi vill ju såklart åka en direktbuss hoho" Jovisst era korkade jävlar, Linje 100 kommer först om 20 minuter vilket innebär att ni anländer precis samtidigt om ni skulle ta tolvan och ni slipper stå ute i blåsiga Umeå och vänta. Dumma människor. Dock går det inte att komma ifrån att dessa typers små hjärnor gör det mer glest på bussen och ökar chansen att få bränna bak sätet til brutala nivåer. Det om det. Linje 12 är trots allt en lite långsammare buss, den stannar i Bygdeå, Sikeå, Ånäset, Lövånger och Bureå. Om man önskar stannar den även på hållplatser efter vägen. Tog lite lång tid att komma till poängen men chauffören som körde bussen 12.05 lyckades alltså att köra snabbare än en direktbuss! Denna man är min idol, min stjärna på himlen och min räddare i nöden. Han kan starkt rekomenderas! Tänk er honom körandes favoritbussen, komfortbussen 14.20. Skulle det kunna bli bättre? Tror inte det.

Ingen buss förrän på fredag! Hej då.

06.40
Den här resan var nästan en riktig tiopoängare. Chauffören pratade ingenting i microfonen, Micke hade tagit bästa platsen, fotstödet fungerade, sätet hade tillfredställande nedfällningsfunktioner och bussen avgick i tid. Jag sov nästan hela vägen och då temperaturen var näst intill perfekt vaknade jag upp utan en munn torr som en urvriden trasa. Bra start på dagen!

14.20
Komfortbussen, min favoritbuss. Det är oftast ett nöje att åka komfortbussen, den stannar bara på en hållplats efter vägen och går därför snabbt utan att kosta extra. Man slipper värdinnan och blir istället servad av två underbart gulliga pensionärer, denna dag med en blommig fikakorg. Andra bullar än de livströtta värdinnorna som hemsöker linje 100.

Idag inträffade något roligt som fick mig, Micke, Sofie och Tomas att vika oss dubbla av skratt. Busschauffören var en liten, späd, blond kvinna med en riktig mansröst. Jag såg att det var en kvinna när jag klev på bussen, Sofie verkade missa det. När hon började prata i högtalarna utbrast vi i en mun: Jag: "Var det inte en kvinna?" Sofie: "Låter han inte väldigt gay?" Samtidigt som chauffören pratar på och presenterar sig som Katrin eller något liknande. En riktig shemale!!! Synd att inte detta är en ljudblogg, då hade ni också vridit er. I övrigt var det en hyfsad behaglig resa. Jag och Micke diskuterade huruvida folk skulle märka om man gick omkring med en räv eller varg i koppel på stan eller om de bara skulle tycka att hunden såg knepig ut och vi avlyssnade grannen, en man ca 70 år gammal, som pratade i telefon om hur smaskigt det skulle vara med riktigt fettdrypande älgkött. Bussen anläde i tid till soliga Skellefteå. Shemale får godkänt.

Skippar att skriva om gårdagens resor, hade fullt upp igår och nu kom jag knappt ihåg om det hände något speciellt. Fel förresten. Jag komer ihåg en sak. Skränande musik hela vägen som busschauffören vägrade stänga av. Är det för mycket begärt att man själv ska kunna välja vad man vill lyssna på eller om man ska lyssna alls? Tydligen.

Åter på torsdag. Hemliga bussen kan bli aktuell.

06.40
På väg ut genom lägenheten plingar det i mobilen. Micke har försovit sig. Attans. Då jag oftast är lite sen till bussen innebär detta att bästa platsen kommer vara upptagen. Jag skyndar mig allt jag kan i hopp om att iallafall hitta en hyfsad plats. 

Det var Den Sura chaffören idag. Så länge man inte retar upp honom är detta possitivt. Den Sura chauffören kör väldigt snabbt. Till min stora förvåning var det ganska tomt på bussen och bästa platsen var ledig, människor verkar inte veta sitt eget bästa när det kommer till sätesval. När jag slagit mig ned skymatde jag Sofie en bit bort, gick dit och frågade om hon inte ville dela bästa platsen med mig. Det ville hon inte då hon tycker att platserna lägre bak är bättre. Okej, tänkte jag, då det faktiskt inte satt någon bakom borde det kunna funka. Jag flyttade bak till henne. Vilket misstag. Bussen denna morgon måste varit nära besläktad med bussen jag beskrev i ett tidigare inlägg, ni vet den med pensionärernas klapprande tänder. Fy vad det levde om! Vi satt precis vid toalettdörren dessutom och denna skrammlade utan dess like. Den Sure chauffören körde snabbt som attan och med en så ranglig buss skumpade man hit och dit och det var omöjligt att sova.

12.05
Okänd chaufför. Jag kommer dock att minnas honom till nästa gång då hans känsla för behaglig temperatur totalt avsaknades. Redan vid påstigning var det varmt på bussen och detta är ett orosmoment i sig då temperaturen alltid stiger. Vi satte oss ned och skulle kolla att allt fungerade på ett tillfredställande sätt. Vi kollade fotstöd, lyse, sätets nedfällningsgrad. Allt var okej förutom fläkten som i det här fallet var av absolut största vikt men ur den kom  endast pustar av extremt varm luft. Åh nej, åksjuka att vänta och inget kallt att dricka. När vi färdats halvvägs var det i det närmaste bastu ombord på linje 12. Magen mådde pyton och lungorna grät. Jag överdriver inte när jag uppskattar 30 grader. Micke gick ned till chauffören och upplyste honom om att  passagerarna uppe höll på att övergå till gasfas. Jasså, ni tycker det är varmt? Utbrast han som själv var omgiven av perfekt luftkonditionering och dessutom begåvats med en dörr som närmsta granne. "Idiot i hjärnan" som vår epidemiologilärare skulle sagt. Han justerade iallafall temperaturen och just när vi anlände i stan och tog helg var den snudd på uthärdlig.

Idag var en väldigt intetsägande bussdag, den bjöd inte på något att vara bitter över men heller inget som kunde få mig att hoppa av glädje. Då jag inte kunde fördriva busstiden varken med att  vara arg eller sprudlande glad övertalade jag Micke att ge sin estetiska sida lite utrymme och rita en tavla. Resultatet ser ni här:


 

06.40
Micke försov sig och jag kom i vanlig ordning sent till bussen så jag fick inte bästa platsen, dock valde jag för en gångs skull en plats som visade sig lyckosam då sätet bakom förblev en av de få obemannade. För att eliminera risken att någon sätter sig bakom bränner man bak sätet till max så fort man slagit sig ned. Då är det ju bara för långa/ klaustrofobiska/ gamla att välja en annan plats. Någon som passar dem och deras behov bättre, för deras egen skull lixom. Chauffören skötte sig alldeles utmärkt denna resa och jag sov som en stock hela vägen.

12.05
Bra bussdag idag! Inget att anmärka på denna resa heller, trots att det var Den Sura chauffören som körde. Den Sura chauffören kommer ibland med spydiga kommentarer. Idag snäste han av en resenär som undrade huruvida hon skulle hinna med sin anslutningsbuss. Chauffören svarade att det skulle hon troligen inte och när då resenären gjorde honom uppmärksam på resegarantin (som tydligen ska finnas!) blev han syr och utbrast: "Det kan du glömma!" Träng-Rolf åkte med även idag, men han höll en tämligen låg profil och skötte sig faktiskt snudd på utmärkt.

Linje 12 som avgår 12.05 är en sådan buss som stannar på platser efter vägen och efter idag blev vi varse att det kan straffa sig att bo utanför ett samhälle och därigenom hoppa av på en hållplats alldeles ensam. En man steg av någonstans mellan Bygdeå och Ånäset. När han klivit av bussen och dörren stängts böjde han sig ned och tappade ut sin plånbok. Plånboken var svart och syntes väldigt bra mot den vita snön och alla verkade se detta utom den stackars killen. Människor bankade på rutan åt honom men han såg inte utan gick bara därifrån. Jag tyckte faktiskt synd om honom för det hade verkligen kunnat vara jag. Skillnaden är bara den att hade så varit fallet hade jag förmodligen haft sådan tur att någon hittat den och ringt mig redan innan jag upptäckt att jag tappat den. Dock är jag medveten om att de flesta inte har en sådan medfödd tur. Den stackars karln är förmodligen numer en plånbok kort.

06.40
Idag var det Den Blonda, en av de få kvinnliga busschaufförerna, som körde morgonbussen. Jag gillar henne inte speciellt mycket. Den Blonda chuffören är en av de få, knepiga typer som stannar i Ånäset även om hon kör direktbuss. Hon kör dessutom sakta. Jag ogillar skarpt att bli väckt i Ånäset, det verkar vara en otrevlig håla med ett fruktansvärt fult byahus alldeles vid busshållplatsen. Rusta upp Royal någon och bespar oss att vakna upp till detta vidriga bygge. Jaja, vi var iallafall framme i Umeå 08.16. Ovanligt snabbt jobbat av Den Blonda.

12.05
Denna gång skulle Träng-Rolf åka med samma buss som vi. Träng-Rolf är en man i 70-årsåldern vars främsta intresse verkar vara att meja ner sina medmänniskor genom att tränga sig i busskön. Störande men samtidigt en smula imponerande och vid närmare eftertanke kommer jag säkert också tycka att jag har rätt att tränga mig i busskön när jag blir gammal. Jag anlände i bussen före Micke och tog sätet närmast fönstret vilket visade sig vara dagens stora misstag då sätet Micke tilldelats visade sig kunna fällas bak till brutala nivåer. Han kunde praktiskt taget ligga ned och försvann helt ur min åsyn när han brände sätet bakåt. Hej då. Oj, så surt. Min luftkonditionering fungerade inte heller och jag började bäva för åksjuka under resan, något jag brukar drabbas av när det är brist på frisk luft.

Observera att alla ovanstående otrevligheter inträffade innan bussen ens lämnat NUS. Värre skulle det komma att bli.

Dagens chaufför var för mig helt okänd och förmodligen ny på jobbet. När en resenär frågade om han skulle stanna i Bureå visste han inte ens vart det låg och dessutom visade han sig lida av en, för oss reresenärer, väldigt otrevlig åkomma. Chauffören hade "attackfot 300". Attack på gas, attack på broms, attackgasa, attackbromsa, attackgasa, attackbromsa, attackgas, svärstopp. Fruktansvärt!!! Vad gör man som resenär när man drabbas av en sådan chaufför? Det hade kunnat vara läge att byta buss i hopp om en bättre förare i Sikeå, då Länstrafikens inkompetens och total avsaknad av planering och synkronisering ledde till att tre bussar skulle runt på den lilla vändplätten samtidigt. Vår chaufför med attackfoten löste dock problemet hyfsat smidigt, dock kan han inte förvänta sig att det på något sätt skulle kunna väga upp för den långa listan som talade mot att han skulle komma i närheten av betyget godkänt. Vi var framme i stan tio minuter efter tidtabell.

06.40
Kom till bussen ungefär halv sex vilket var dåligt planerat av mig då det är absolut längst kö vid den tiden. Noterade missnöjt att det var den skäggiga chauffören. Den skäggiga chauffören stannar i Ånäset, även om han kör direktbuss. Micke var i vanlig ordning redan där och hade tagit bästa platsen. Idag skulle dock bästa platsen visa sig var en nitlott, fotstödet var snett och fungerade inte, de första förutsättningarna för en trevlig bussresa var därmed förstörda. Detta var dock inte en katastrof i jämförelse med vad som komma skulle. När bussen började rulla var det ett förfärligt skakande, Micke sa att det berodde på obalans i däcken men i mina öron lät det som om jag haft tio pensionärer i en ring runt mitt huvud, alla med klapprande, missfärgade, löständer. Gräsligt. Det var såklart väldigt svårt att slumra och när jag väl gjorde det, ungefär vid Lövånger, vaknade jag som förutspått igen när bussen svängde in i Ånäset. Det var svårt att somna om på grund av de klapprande tänderna. Vi var framme i Umeå 08.18. Godkänt.

12.05
Det mest underbara med fredagar är ett det går en direktbuss. Så även idag. Det var en chaufför jag inte känner igen och han var så intetsägande att jag inte kan komma på något passande smeknamn till honom. Han körde okej, varken bra eller dåligt och han hade nog inte sagt något i mikrofonen överhuvudtaget om inte någon klant hade glömt sina vantar på nedervåningen. Detta bedömer jag som en godtagbar anledning att störa besättnigen. Pratande chaufförer är de vars högsta barndomsdröm var att bli flygvärdinnor. Då detta var en tvåvåningsbuss fanns inte bästa platsen utan vi fick nöja oss med en helt vanlig plats. Tyvärr lade vi inte ned tillräckligt med energi på valet och fick sedan sota för det. En kvinna bakom oss stank rök och fotstödet lyste med sin frånvaro. Bakom mig satt en kille av den större modellen. När jag satt mig visade jag min hövliga sida och frågade honom om jag kunde fälla bak sätet. Då han hade öronen fulla med musik hörde han mig inte fastän jag högljutt försökte påkalla hans uppmärksamhet. Jag brände bak sätet hela vägen.

Idag var en helt vanlig bussdag.

06.40
Jag är en ovanligt bortskämd pendlare på det viset att jag oftast har sällskap av min klasskompis Micke. Micke har på senare tid skaffat sig oförskämda mängder vuxenpoäng och blivit husägare. Detta påminner han sin omgivning om sisådär tusen gånger om dagen och ibland går det mig på nerverna och jag blir spydig trots att jag egentligen skulle kunna ge högra armen för en gullig liten stuga. Även med detta i beräkningen är torpet faktiskt till min fördel i ett avseende. Micke åker buss från Tuvan, kommer först av alla till bussen och jag kan nästan alltid lita på att han tagit bästa platsen när jag hoppar på bussen strax innan den ska börja rulla. Bästa platserna är de just innan utgången i bussens mitt. Detta av den enkla anledningen att man helt ostört kan bju sätet bakåt utan att någon kan klaga. När dörren öppnas kan man också lapa lite frisk luft, som alltid är en bristvara på linje 100, 12 och 20.

Chauffören som körde idag har jag aldrig sett förr. Han var blond och ganska ung och såg inte ut att trivas speciellt bra med sitt yrkesval. Jag klandrar honom inte. Detta till trots körde han ganska bra, helt godkänt faktiskt med mina mått mätt. En bra chaufför kör snabbt, mjukt och pratar INGENTING i mikrofonen. En bra chaufför på direktbussen stannar inte i Ånäset. Vi var framme 08.15.

13.15
Då jag stannade i Umeå efter föreläsningen för att äta en trevlig lunch med mina vänner tog jag inte standarbussen 12.05 som jag brukar. Jag åker inte 13.15 speciellt ofta då jag för de första oftast slutar innan tolv och för det andra undviker denna buss. 13.15 är Sämsta bussen, den går in i alla hålor längst vägen och tar därför upp emot 2 timmar och 20 min. Chauffören för dagen var en äldre man som jag träffat på förr. Han kan inte kategoriseras som en av de bättre då han envist vill informera om toaletten, säkerhetsbältet, hålltider och önska trevlig resa. Dessutom kör han otroligt ryckigt och det är svårt att sova. Denna resa blev oerhört tråkig och lång då jag av ovanstående anledningar inte fick en blund i ögonen. Jag fick heller inte bästa platsen utan snarare sämsta. Sämsta platsen kan vara överallt så länge det sitter en lång/ klaustrofobisk/ gammal människa bakom som man inte får fälla bak sätet på. Till detta adderas trasigt fotsöd och irriterande grannar. Alla dessa kriterier var idag uppfyllda förutom att fotstödet fungerade. Jippi.

Vi var hemma i soliga Skellefteå fem minuter före utsatt tid.

När man spenderar inte mindre än en halvtid på att bussa fram och tillbax till stan där alla vill bo bör man kanske göra något nyttigt av tiden. Studera borde ligga högt i kurs på vad som kan kategoriseras som vettigt men efter två år av ack så få men tappra försök är det numera en utesluten utopi. Dock är tiden på bussen inte bortkastad, något har jag faktiskt lärt mig, nämligen att buss kan åkas på många olika sätt varav endast ett är det bästa. Endast ett är must. The only way to travel. MITT SÄTT.

Om ni följer denna blogg kommer ni lära er konsten att välja rätt buss, konsten att slippa onödiga orosmoment , konsten att undvika irritationsmoment, konsten att undvika bussvärdinnan, konsten att välja rätt chaufför och mycket mycket mer. Helt enkelt hur man åker buss på bästa sätt. Det enda sättet. MITT SÄTT.

Håll tillgodo!