fredag
06.40
Kom till bussen ungefär halv sex vilket var dåligt planerat av mig då det är absolut längst kö vid den tiden. Noterade missnöjt att det var den skäggiga chauffören. Den skäggiga chauffören stannar i Ånäset, även om han kör direktbuss. Micke var i vanlig ordning redan där och hade tagit bästa platsen. Idag skulle dock bästa platsen visa sig var en nitlott, fotstödet var snett och fungerade inte, de första förutsättningarna för en trevlig bussresa var därmed förstörda. Detta var dock inte en katastrof i jämförelse med vad som komma skulle. När bussen började rulla var det ett förfärligt skakande, Micke sa att det berodde på obalans i däcken men i mina öron lät det som om jag haft tio pensionärer i en ring runt mitt huvud, alla med klapprande, missfärgade, löständer. Gräsligt. Det var såklart väldigt svårt att slumra och när jag väl gjorde det, ungefär vid Lövånger, vaknade jag som förutspått igen när bussen svängde in i Ånäset. Det var svårt att somna om på grund av de klapprande tänderna. Vi var framme i Umeå 08.18. Godkänt.
12.05
Det mest underbara med fredagar är ett det går en direktbuss. Så även idag. Det var en chaufför jag inte känner igen och han var så intetsägande att jag inte kan komma på något passande smeknamn till honom. Han körde okej, varken bra eller dåligt och han hade nog inte sagt något i mikrofonen överhuvudtaget om inte någon klant hade glömt sina vantar på nedervåningen. Detta bedömer jag som en godtagbar anledning att störa besättnigen. Pratande chaufförer är de vars högsta barndomsdröm var att bli flygvärdinnor. Då detta var en tvåvåningsbuss fanns inte bästa platsen utan vi fick nöja oss med en helt vanlig plats. Tyvärr lade vi inte ned tillräckligt med energi på valet och fick sedan sota för det. En kvinna bakom oss stank rök och fotstödet lyste med sin frånvaro. Bakom mig satt en kille av den större modellen. När jag satt mig visade jag min hövliga sida och frågade honom om jag kunde fälla bak sätet. Då han hade öronen fulla med musik hörde han mig inte fastän jag högljutt försökte påkalla hans uppmärksamhet. Jag brände bak sätet hela vägen.
Kom till bussen ungefär halv sex vilket var dåligt planerat av mig då det är absolut längst kö vid den tiden. Noterade missnöjt att det var den skäggiga chauffören. Den skäggiga chauffören stannar i Ånäset, även om han kör direktbuss. Micke var i vanlig ordning redan där och hade tagit bästa platsen. Idag skulle dock bästa platsen visa sig var en nitlott, fotstödet var snett och fungerade inte, de första förutsättningarna för en trevlig bussresa var därmed förstörda. Detta var dock inte en katastrof i jämförelse med vad som komma skulle. När bussen började rulla var det ett förfärligt skakande, Micke sa att det berodde på obalans i däcken men i mina öron lät det som om jag haft tio pensionärer i en ring runt mitt huvud, alla med klapprande, missfärgade, löständer. Gräsligt. Det var såklart väldigt svårt att slumra och när jag väl gjorde det, ungefär vid Lövånger, vaknade jag som förutspått igen när bussen svängde in i Ånäset. Det var svårt att somna om på grund av de klapprande tänderna. Vi var framme i Umeå 08.18. Godkänt.
12.05
Det mest underbara med fredagar är ett det går en direktbuss. Så även idag. Det var en chaufför jag inte känner igen och han var så intetsägande att jag inte kan komma på något passande smeknamn till honom. Han körde okej, varken bra eller dåligt och han hade nog inte sagt något i mikrofonen överhuvudtaget om inte någon klant hade glömt sina vantar på nedervåningen. Detta bedömer jag som en godtagbar anledning att störa besättnigen. Pratande chaufförer är de vars högsta barndomsdröm var att bli flygvärdinnor. Då detta var en tvåvåningsbuss fanns inte bästa platsen utan vi fick nöja oss med en helt vanlig plats. Tyvärr lade vi inte ned tillräckligt med energi på valet och fick sedan sota för det. En kvinna bakom oss stank rök och fotstödet lyste med sin frånvaro. Bakom mig satt en kille av den större modellen. När jag satt mig visade jag min hövliga sida och frågade honom om jag kunde fälla bak sätet. Då han hade öronen fulla med musik hörde han mig inte fastän jag högljutt försökte påkalla hans uppmärksamhet. Jag brände bak sätet hela vägen.
Kommentarer
Trackback
