onsdag

Idag var en helt vanlig bussdag.

06.40
Jag är en ovanligt bortskämd pendlare på det viset att jag oftast har sällskap av min klasskompis Micke. Micke har på senare tid skaffat sig oförskämda mängder vuxenpoäng och blivit husägare. Detta påminner han sin omgivning om sisådär tusen gånger om dagen och ibland går det mig på nerverna och jag blir spydig trots att jag egentligen skulle kunna ge högra armen för en gullig liten stuga. Även med detta i beräkningen är torpet faktiskt till min fördel i ett avseende. Micke åker buss från Tuvan, kommer först av alla till bussen och jag kan nästan alltid lita på att han tagit bästa platsen när jag hoppar på bussen strax innan den ska börja rulla. Bästa platserna är de just innan utgången i bussens mitt. Detta av den enkla anledningen att man helt ostört kan bju sätet bakåt utan att någon kan klaga. När dörren öppnas kan man också lapa lite frisk luft, som alltid är en bristvara på linje 100, 12 och 20.

Chauffören som körde idag har jag aldrig sett förr. Han var blond och ganska ung och såg inte ut att trivas speciellt bra med sitt yrkesval. Jag klandrar honom inte. Detta till trots körde han ganska bra, helt godkänt faktiskt med mina mått mätt. En bra chaufför kör snabbt, mjukt och pratar INGENTING i mikrofonen. En bra chaufför på direktbussen stannar inte i Ånäset. Vi var framme 08.15.

13.15
Då jag stannade i Umeå efter föreläsningen för att äta en trevlig lunch med mina vänner tog jag inte standarbussen 12.05 som jag brukar. Jag åker inte 13.15 speciellt ofta då jag för de första oftast slutar innan tolv och för det andra undviker denna buss. 13.15 är Sämsta bussen, den går in i alla hålor längst vägen och tar därför upp emot 2 timmar och 20 min. Chauffören för dagen var en äldre man som jag träffat på förr. Han kan inte kategoriseras som en av de bättre då han envist vill informera om toaletten, säkerhetsbältet, hålltider och önska trevlig resa. Dessutom kör han otroligt ryckigt och det är svårt att sova. Denna resa blev oerhört tråkig och lång då jag av ovanstående anledningar inte fick en blund i ögonen. Jag fick heller inte bästa platsen utan snarare sämsta. Sämsta platsen kan vara överallt så länge det sitter en lång/ klaustrofobisk/ gammal människa bakom som man inte får fälla bak sätet på. Till detta adderas trasigt fotsöd och irriterande grannar. Alla dessa kriterier var idag uppfyllda förutom att fotstödet fungerade. Jippi.

Vi var hemma i soliga Skellefteå fem minuter före utsatt tid.

Kommentarer
Postat av: Anna

Haha, riktigt underhållande. Dock har jag en invändning mot ditt räknande. Hur kan 64 timmar i månaden bli 2500 timmar per år?

2008-04-04 @ 11:29:47
Postat av: Sandra

Jaja, skulle bara kolla om uppmärksamheten var på topp =)

2008-04-04 @ 18:06:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0