måndag

06.40
Idag var det Den Blonda, en av de få kvinnliga busschaufförerna, som körde morgonbussen. Jag gillar henne inte speciellt mycket. Den Blonda chuffören är en av de få, knepiga typer som stannar i Ånäset även om hon kör direktbuss. Hon kör dessutom sakta. Jag ogillar skarpt att bli väckt i Ånäset, det verkar vara en otrevlig håla med ett fruktansvärt fult byahus alldeles vid busshållplatsen. Rusta upp Royal någon och bespar oss att vakna upp till detta vidriga bygge. Jaja, vi var iallafall framme i Umeå 08.16. Ovanligt snabbt jobbat av Den Blonda.

12.05
Denna gång skulle Träng-Rolf åka med samma buss som vi. Träng-Rolf är en man i 70-årsåldern vars främsta intresse verkar vara att meja ner sina medmänniskor genom att tränga sig i busskön. Störande men samtidigt en smula imponerande och vid närmare eftertanke kommer jag säkert också tycka att jag har rätt att tränga mig i busskön när jag blir gammal. Jag anlände i bussen före Micke och tog sätet närmast fönstret vilket visade sig vara dagens stora misstag då sätet Micke tilldelats visade sig kunna fällas bak till brutala nivåer. Han kunde praktiskt taget ligga ned och försvann helt ur min åsyn när han brände sätet bakåt. Hej då. Oj, så surt. Min luftkonditionering fungerade inte heller och jag började bäva för åksjuka under resan, något jag brukar drabbas av när det är brist på frisk luft.

Observera att alla ovanstående otrevligheter inträffade innan bussen ens lämnat NUS. Värre skulle det komma att bli.

Dagens chaufför var för mig helt okänd och förmodligen ny på jobbet. När en resenär frågade om han skulle stanna i Bureå visste han inte ens vart det låg och dessutom visade han sig lida av en, för oss reresenärer, väldigt otrevlig åkomma. Chauffören hade "attackfot 300". Attack på gas, attack på broms, attackgasa, attackbromsa, attackgasa, attackbromsa, attackgas, svärstopp. Fruktansvärt!!! Vad gör man som resenär när man drabbas av en sådan chaufför? Det hade kunnat vara läge att byta buss i hopp om en bättre förare i Sikeå, då Länstrafikens inkompetens och total avsaknad av planering och synkronisering ledde till att tre bussar skulle runt på den lilla vändplätten samtidigt. Vår chaufför med attackfoten löste dock problemet hyfsat smidigt, dock kan han inte förvänta sig att det på något sätt skulle kunna väga upp för den långa listan som talade mot att han skulle komma i närheten av betyget godkänt. Vi var framme i stan tio minuter efter tidtabell.

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag hatar attackfötter. Alla busschaufförer här i Polen lider av denna åkomma, en åkomma man kan tycka den Polska staten borde införa någon slags obligatorisk behandling mot med tanke på att 75% av en dags bussresenärer i denna stad tvingas stå under sin resa. Men icke. Livsfarligt.

2008-04-08 @ 23:56:11
Postat av: Sandra

Kanske dags att EU sätter ned foten och tar ett överstatligt beslut i frågan?

2008-04-09 @ 22:18:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0